Det finns tillfällen då kommunikationsvägarna i mångt och mycket är utslagna. Det kan handla om sociala situationer som gör att man inte har möjlighet att föra vidare information, eller katastrofer som begränsat tillgången till el, telefon och internet. Även i dessa situationer, och kanske i synnerhet då, behöver man hitta sätt att skicka krismail och information till andra.
Synen på vad som är kris och inte är relativt godtyckligt, men generellt sätt handlar det om att man är i svårigheter som person eller att tekniken inte kan föra fram de fakta man vill förmedla.
I krissituationer är mailkommunikationen ofta mer tillförlitlig än den traditionella postgången. Samtidigt går det snabbare och man kan ögonblickligen sprida den information man behöver förmedla. Skulle det handla om att man befinner sig i sociala svårigheter kan såväl kvinnojourer som hjälporganisationer ta emot krismail och hjälpa till på det sätt som behövs.
Nyhetsrapportering
För att kunna hålla oss uppdaterade om vad som händer i världen krävs det tillgång till aktuell information direkt från den plats som avses. Det finns åtskilliga utrikeskorrespondenter på plats för att bevaka och förmedla nyheter från hela världens länder och den skriftliga kommunikationen kan många gånger vara den enda möjligheten att kommunicera.
Även om man kan se stora skillnader mellan nyhetsrapportering förr och nyhetsrapportering idag, rör det sig ännu om samma metoder. Att åka till platsen, observera och att sedan vidarebefordra allting tillbaks till redaktionen. Även om man jobbar med lokala källor eller i samarbete med andra journalister är metoden densamma även om tekniken gått framåt.
I dagsläget har vi tillgång till information om händelser på andra sidan jordklotet. Kanske påverkar detta vårt sätt att leva och förhålla oss till den globalisering som sker. Då allting hör samman och vi är i behov av varandras resurser och naturtillgångar, är det få saker som bara angår en viss befolkning.